VILKEN INRIKTNING?

Sedan 1980-talet legitimerar Socialstyrelsen psykoterapeuter med olika inriktningar. De vanligaste är psykodynamisk terapi (PDT) och kognitiv beteendeterapi (KBT). Andra psykoterapeututbildningar, som vilar på en solid vetenskaplig grund och som leder till Socialstyrelsens legitimation, är till exempel systemisk familjeterapi, kognitiv psykoterapi och gruppterapi.

I den allmänna debatten de senaste åren har intresset fokuserats på KBT och PDT, som ställts mot varandra. Andra terapiformer har knappast nämnts. Man har dessutom, som jag ser det, överbetonat skillnaderna mellan de olika terapierna och undervärderat likheterna. Den jämförande psykoterapiforskningen (för det finns sådan) har däremot kunnat konstatera att det är mycket små skillnader mellan olika psykoterapiskolor, när det gäller utfallet. Det är andra faktorer som avgör om en psykoterapi ska bli effektiv eller inte, sådana faktorer som arbetsklimatet mellan terapeut och patient och hur starkt förankrad terapeuten är i sin metod.

Som psykoterapeut har jag min huvudsakliga förankring inom den systemiska familjeterapin och den lösningsfokuserade terapin. Jag har också integrerat teorier och metoder från KBT och PDT och använder dem vid behov.

Oavsett om jag arbetar med familjer, par eller individer ser jag psykoterapi som ett förändringsarbete, oftast inriktat på nuet och framtiden. Men förändringen sker inte så mycket inne i terapirummet som den sker därutanför, i vardagens verklighet. Därför använder jag gärna hemuppgifter av olika slag.


Evidens

Evidens har blivit ett nyckelbegrepp de senaste åren. Behandlingar ska vara evidensbaserade, det vill säga att de ska ha visat sig vara verksamma. I evidensbegreppet ingår dels vetenskapliga studier, dels behandlarnas egen kliniska erfarenhet, dels patienternas erfarenhet. I Sverige har evidensbegreppet ofta tolkats snävt och endast ansetts avse så kallade RCT-studier (randomiserade kontrollerade studier).

I mitt arbete använder jag ofta formulären ORS (Outcome Rating Scale) och SRS (Session Rating Scale) för att få reda på om behandlingen fungerar för patienten, och hur själva samtalet upplevs. Som jag ser det, är detta ett sätt att evidensbasera och kvalitetssäkra det psykoterapeutiska arbetet.

©Gustaf Berglund